Social trygghet och välfärd på eget vis

Avsikten med den så kallade nivågarantilagen från 1983 var att Åland faktiskt skulle påta sig ansvaret att ha minst samma förmåner som staten står för i riket inom socialvård, regionalpolitik och skärgårdstrafiken. Kommunala lån och bidrag uteslöts ur lagen 2007 i samband med det nya landskaps-andelssystemet.

Ålandstidningen skrev i sin ledare 21.5. om "en diskussion som nu pågår bakom stängda dörrar i lagutskottet, och som hittills fått minimal uppmärksamhet trots att den rör kärnan i självstyret"

Lagutskottet har fått en förfrågan
om utlåtande från social- och miljöutskottet om hur nivågarantilagen ska beaktas i samband med beredning av ny lagstiftning, särskilt i förhållande till regeringens förslag till ny barnomsorgslag som överlämnats till Ålands lagting i vår.
Enligt lagtingets regelverk är utskottsmöten slutna, men det hindrar inte att enskilda utskottsmedlemmar diskuterar de frågor som behandlas - eller håller presskonferens.
En viktig regel är dock att det som sakkunniga för fram i utskottets hörande stannar inom utskottet som i sitt beslut och i betänkande eller utlåtande gör en självständig, samlad bedömning.

Lagutskottets roll
är bland annat att, i likhet med riksdagens grundlagsutskott, tolka lagstiftningen på ett auktoritativt sätt inom vårt rättssystem. Därför kan principen om en sluten ärendeberedning och trängtan att föra partipolitiska diskussioner riktade till olika grupper med särintressen bli ett dilemma i lagtingsarbetet.

I Ålandstidningens ledare finns det några exempel på påståenden eller spekulationer som jag finner problematiska eller till och med felaktiga.

1. Jurister har "klargjort att lagen ska tolkas bokstavligt".
För mig står det klart att tolkningen av lagen är omtvistad och att till exempel "socialvård" kan ges en smal eller bred mening.
2. Slopad nivågarantilag ska "rädda ett delmoment" och "säkra LR:s sparbudget"
I lagutskottet och i de diskussioner jag har deltagit i har den ekonomiska frågan inte varit aktuell annat än att på lång sikt kommer en med riket likformad socialpolitik att bli allt sämre anpassad till åländska förhållanden och därmed dyrare.
3. Regeringsblocket jobbar för " att så fort som möjligt riva upp samma lag"
Om lagen visar sig leda till rättsosäkerhet och andra komplikationer kan det vara ett alternativ. Ett annat är att i enligt med lagens 3 § ange i lag hur den ska tillämpas och ett tredje är att ange de indikatorer som krävs för att jämföra de förmåner som finns på Åland och i riket.

Garantilagen problematisk
Tidningens slutsats "att garantilagen är problematisk för ett landskap som vill kalla sig självstyrt " håller jag med om.
Självstyrelselagens 44 § från 1993 som säger att "när budgeten fastställs skall lagtinget sträva efter att de sociala förmånerna för landskapets befolkning är minst desamma som i riket" är, i motsats till nivågarantilagen", inte svår att tolka eller tillämpa. Ytterligare trygghetsgarantier finns i grundlagens 19 §.
Till slutsatsen att "det är svårt att se vitsen med att vara självstyrd om allt ska vara lika" skulle jag vilja tillägga: särskilt när det blir sämre för de ålänningar som berörs. Är det tillexempel värt att sänka barnbidragen för alla för att några ska garanteras en förmån att ha ett barn på dagis när man är föräldraledig?
Det borde i så fall vara en politisk fråga och inte en likriktningsfråga i förhållande till någon annan region.

Målsättningen
att säkra vår egen sociala trygghet och välfärd måste väl ändå bygga på eget politisk ansvar i enlighet med självstyrelselagen och inte på "rikslikriktning".
Sist och slutligen är det mycket möjligt att det är fråga om ett juridiskt skenproblem som används som politiskt slagträ; nivågarantilagen ska ses i ett brett perspektiv som i praktiken betyder att den givna målsättningen om social trygghet och välfärd kan uppnås på olika sätt.

Olof Erland
Ordförande i lagutskottet i Ålands lagting

Handikappkoordinator behövs

Diskussion om garantilagen...

Många undrar vad som avses med den garantilag vars vara eller icke vara just nu diskuteras både i lagtinget och i massmedia.

Språksituationen i Finland

Liberalernas lagtingsgrupp är oroad över språkutvecklingen i Finland. Det svenska språkets ställning som ett av de två nationsspråken är hotad.